Mars är almanackans första vårmånad. Vissa år kan det låta missvisande då snö och minusgrader ännu härskar, men i år har det mestadels varit vår i mars.
För den som inte är vinterentusiast eller helt enkelt trött på en lång vinter så känns våren mer än välkommen. Nu kom våren på utsatt tid, i mars, den första vårmånaden. Visserligen går ju temperaturen upp och ner, det kommer bakslag som åter ersätts med härligt vårväder, men så är det ju såhär års. Det är odiskutabelt vår.
Första humlan
Vad som är DET viktigaste vårtecknet varierar förstås mellan människor. Tranornas ankomst säger en del vara vårtecknet framför andra, men det hörs lika ofta att det är sådant som snödroppar, bofink, årets första humla eller fluga, tussilago, första tofsvipan, lärkan eller sädesärlan.
Än ser man just inget av tussilago och andra vilda vårblommor, men man kan njuta av det som sker i naturen ändå. Alla de andra har ju kommit. Nu beror det här med våren också mycket på var man befinner sig och hur mycket man kikar och lyssnar.
De små vårtecknen
Var och en har ju sin vår. Upplevelsen är personlig. Låt det vara så. Hitta dit eget favorittecken i ”vårbuffén”. Såhär års kan man ju till och med välkomna en fluga utan att slå efter den, men om den kommer längre fram så ligger den högst sannolikt betydligt sämre till.
Ett sätt att verkligen njuta och välkomna den här tiden är att se på de små tecknen. Fortfarande är det sparsamt med färger i skogen. Varje litet grönt blad lyser därför desto klarare mot fjolårets vissnade rester, innan årets grönska tar över helt.
Hjortarna står utanför husknuten och väntar på varje krokus eller blomma de kan ”skörda”. Man kan lätt bli irriterad och ledsen för att inte få ha sina egna vårväxter ifred, men man får ju samtidigt förstå djuren, även om det tar emot. Vem skulle kunna motstå en färggrann smaskig krokus efter en lång bister vinter i skogen? Ändå tenderar man till att bortse från detta självklara faktum, man är ju bara människa, inte hjort.
Försök att njuta
Man kan föra dagbok över alla vårtecken och skriva om alla siktade arters kännetecken och liv, men man behöver inte göra det. Det viktigaste är mötena med det och de som vaknar eller återvänder.
I skogen hör man fåglarnas kör växa sig starkare för varje dag vartefter som nya röster kommer till. Flockar med gäss och svanar flyger ovanför, flockar med hjortar, betar, vandrar omkring och ibland kan man se dem ligga i solen och bara ha det skönt. Ekorrar skyndar mellan träden. Har man tur kan man se fåglar bygga bo och förbereda för årets små som snart kommer kläckas.
En promenad ut i skogen är ett sätt att sammanföra njutbara glädjefyllda upplevelser, en sorts välgörande meditativ stund under rörelse. Man måste bara öppna sina sinnen, släppa vardagens krav och helt enkelt tillåta sig att finnas och vara en del av det stora som visar sig när naturen vaknar till.
Bo Bäckman